Master of disaster
Trodde inte livet kunde förändras så drastiskt på bara en dag. En olycka kommer sällan ensam är sammanfattningen för denna helg. Jag känner mej som en katalysator i ett virrvarr av tråkiga händelser.. Allt handlar om mej, men jag kan inte göra något åt saken och jag är heller inte inblandad.. :S Jag står i mitten av ett kaos som inte går att beskriva med ord. Jag kan inte stå för eller rå för vad andra människor gör. Även fast det handlar om min egen familj så är det inget jag kan göra! Jag försökte påverka och förhindra men jag antar att hatet var för starkt, och nånstans inom mej är jag otroligt tacksam, aldrig har någon stått upp för mej som du gjorde och ärligt talat trodde jag du var den sista som skulle göra något.. Det visade sig att du var den första. Det blev fel, det gick vekligen åt helvete men det kanske var det som behövdes, äntligen kanske saker och ting vänder.. En annan del av mej lider.. lider för er som råkade illa ut.. Du må ha satt dej i sitsen själv men inte tycker jag du förtjänar detta.. Detta var mellan mej och dej och vi har gjort dumma val men kärleken tog över mitt förnuft och jag klandrar dej inte.. Än har det bara gått en dag men ryktena sprider sig som en obotlig sjukdom, det är oundvikligt men fortfarande så onödigt.. Det är så många fler som kommer få lida för detta, så många som på olika sätt är inblandade.. Jag hoppas av hela mitt hjärta att folk ska förstå dej som jag gör , förstå din situation och all skit som tillhör det liv du lever.. Har aldrig någonsin haft såna dubbla känslor, känns som jag håller på två lag i en hockeymatch och när det ena laget vinner kommer jag glädjas, men samtidigt sörja förlusten för det andra laget lika starkt.. Ändå är ett hopp tänt, ett hopp jag trodde hade försvunnit och kanske, kanske har vinden vänt.. Jag älskar er allihop, mer än ni kan ana..
Trots allt detta fanns det en person som fick mej på bra humör igår. Tror inte han förstår själv hur mycket jag behövde komma ut o komma från allt en stund, du är en pärla ;) Tack för en riktigt trevlig kväll. O tack till mamma och Micke som nästan fick tvinga ut mej härifrån ;)
Usch :( <3